Humankind

Ett spel som gör strategi av kulturella smältdeglar, och där din civilisation blir som en rollspelskaraktär.

Strategispel med taktiska beslut i ett omgångsbaserat upplägg, eller som jag också brukar benämna det som, livets bränsle, har alltid agerat rollen som ryggrad i mitt snart 28-åriga spelliv. Att få fundera en stund och sen se bitarna falla på plats är en bättre känsla än att mackan landar med smörsidan uppåt. Och efter närmare 350 timmar spenderade i Sid Meier’s Civilization VI under coronapandemin så kände jag mig mer eller mindre tvungen att kolla in Amplitude Studios senaste tillskott till den strategiska 4X-marknaden, Humankind – spelet som på riktigt utmanar om att bli störst i sin genre. Med vacker presentation, utmanade gameplay och en storslagen skala har det allt som krävs för att konkurrera. Frågan är, hur långt kommer du att driva mänskligheten?

Detta är exakt det jag ville ha av Amplitudes nästa 4X spel, inte mer, inte mindre. Med en uppsjö av kulturer, kombinationer och spelmekaniska moment så känner jag mig mer än fri i min spelstil. Jag känner mig kreativ, trots att det jag egentligen gör är att lägga pussel som passar oavsett hur jag lägger bitarna. En solklar "toppklass" i sin egna genre och i övriga spelvärlden.

Humankind är en annan typ av civilisationssim. Jag vet att det låter som en marknadsföringsmening, men det är sant. Jag har också spelat min del. Mer än, faktiskt. Från Sid Meiers civilisation, genom Age of Empires, Planetfall, Crusader Kings, Stellaris… Jag skulle inte gå tillräckligt långt för att säga att Humankind är bättre, nödvändigtvis, men det känns unikt.

Patrik har djupdykt i en så kallad "Civilizationdödare" inför vår recension och nu delat ut betyg...