Klonoa Phantasy Reverie Series

Under PlayStation (1)- och PlayStation 2-tiden kom det en hel drös av maskotspel som försökte sig på att bli Sonys svar på Mario och Sonic. Klonoa: Door to Phantomile utvecklades visserligen inte a…

När PlayStation slog sig in på marknaden på 90-talet började fler och fler utvecklare sträva efter ambitiösa 3D-världar i sina nya projekt, till skillnad från 2D-spelen från tidigare konsolgenerati…

Det har blivit dags att återupptäcka Klonoa igen i en ny samling från Bandai Namco som inkluderar den lille kanin/hundens båda originaläventyr i remastrat skick...

Klonoa: Door to Phantomile från 1997 är ett sånt där spel som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. Ända sedan jag spelade det för första gången hemma hos en kompis för ett okänt antal somrar sedan har jag återvänt många gånger och tyckt om det minst lika mycket varje gång. Det mysiga och drömska äventyret med den lilla hjälten Klonoa lyckades vara både bekant och unik på samma gång, både när det gäller spelmekaniken och stämningen.

För att vara en av Bandai Namcos ökändaste maskotar, är Klonoa som spelserie betraktat rätt så otillgänglig. Samtliga spel i serien från är rätt svåra att få tag i, inte minst i sina engelskspråkiga versioner för de titlar som ens har en. Det ämnar nu utgivaren råda bot på – och det är inte en dag för tidigt!

Klonoa Phantasy Reverie Series innehåller remastrade versioner av de gamla plattformsklassikerna Klonoa: Door to Phantomile och Klonoa 2: Lunatea`s Veil. Grafiskt har de fått ett ansiktslyft, men gameplay känns tyvärr lite väl klumpig oprecis för dagens standard. Därför har jag svårt att rekommendera det för någon utan nostalgiglasögon.

Tjugofem år har gått. Så längesen var det sen första Klonoa-spelet släpptes till PS1. Nu är det jubileum.