Remnant: From the Ashes

En alltmer populär genre i dagens spelklimat består av att springa igenom område efter område fyllda med fiender som är svåra nog för att förse en ordentlig utmaning till den ihärdige, eller en mindre härdsmälta till oss mindre erfarna. Att erkänna sig besegrad om och om igen för att slutligen klättra upp ur gropen och stå segrande är vad som driver mig framåt och är också det som som förser mig med ljuspunkter i sådana här spel. Men även om Remnant: From the Ashes innehåller en hel del godbitar får spelet likväl svårt att stå på egna ben då det förlitar det sig lite för mycket på den gedigna Souls-formeln.

Remnant: From The Ashes är ett roligt spel, men för att uppnå det roliga med spelet, så måste man spela tillsammans med en god vän. Utan vän så blir utmaningen alldeles för stor och underhållningen kommer bli svår att hitta. Det är förvisso inte fel med en utmaning i form av hög svårighetsgrad. Men när spelet bara är svårt för utvecklarens egna sadistiska nöje, så övergår utmaningen istället till en enorm glädjedödande frustration.

Det har gått inflation i termen Soulslike och så fort ett spel är lite svårare än genomsnittet så åker termen fram. Remnant: From the Ashes förtjänar dock den genretillhörigheten då spelupplägget d…