Evil Dead: The Game

Player 1

kenny nordgren

6 / 10

”Groovy”. Butiksbiträdet Ash Williams (spelad av Bruce Campbell) catch phrase från Evil Dead-filmserien är inom skräckfilmsgenren en riktig klassiker, precis som filmerna i sig – med all rätt – är kultförklarade. Alla tre filmerna är helt annorlunda sett till tonen – The Evil Dead är en renodlad skräckfilm medan Army of Darkness: Evil Dead III är en skräckkomedi, som frambringar skratt framför kalla kårar. Stop motion-osande Evil Dead II lägger sig någonstans mitt emellan och har väl egentligen flest fans i trilogin. Efter nästan 20 år är det återigen dags för Ash och hans demoner att dyka upp som TV-spel.

Nördliv

mattias malm

Evil Dead: The Game är i grunden inte ett helt oävet spel. Det både ser ut och låter bra, man har röstskådespelare från filmerna och serien som skänker fanservice i repliker och man har även lånat ut sina utseenden till modellerna. Tyvärr tenderar matcherna att bli ensidiga då demonen kan få orimligt många tillgångar till sin fördel. Överleverna har en lång rad uppgifter att utföra, vilka tar otroligt lång tid att genomföra och är utspridda på ett enormt område. Vilket gör att matcherna känns långa och enformiga. Spelar man med folk man känner stiger garanterat underhållningsvärdet en aning, men jag tror tyvärr att spelet kommer falla i glömska ganska fort. Synd på ett fint IP.

PSbloggen

jonny lindmark

7 / 10

Evil Dead, en udda skräckfilm som skapade en och annan svallvåg när den kom 1981, utvecklades till en rejäl kultrulle i form av den omarbetade Evil Dead II (1987) och cementerade sin plats med Army…

Loading

oscar westerholm

”Det var inte en slump att Ash alltid hade bruna byxor på sig”, säger Bruce Campbell i trailern till Evil Dead: The Game. Den som inte redan bär brunt till vardags kommer knappast att behöva ändra sin garderob. Evil Dead är, i likhet med filmtrilogin och TV-serien Ash vs Evil Dead, knappast ett särskilt otäckt spel. Ostiga b-filmsrepliker och överdrivna splatteranimationer förekommer däremot med råge. Visst, en och annan jump scare överraskar mig–och vissa av dem funkar förvånansvärt bra. Men knappt någon kommer att behöva ge upp sin nattsömn. Eller, för den delen, bränna sina nedsolkade mjukisbyxor.