Dead Space

Dead Space är ett mästerverk bland remakes. Trogen originalet samtidigt som det överträffar alla förväntningar - det här är en ny, modern skräckklassiker.

”I rymden kan ingen höra dig skrika” lyder en känd filmslogan, men nog sannerligen var det många som kunde höra oss skrika i våra vardagsrum när vi först fick ta oss an spelet Dead Space 2008. Spel…

EA Motives remake av Dead Space är äntligen här och vi har spelat, skrämts och avnjutit ett synnerligen vackert äventyr som tveklöst gör originalet rättvisa...

Nya Dead Space visar vart skåpet skall stå i fråga om det är en

Rymden har aldrig varit så här äckligt motbjudande inbjudande.

10 år efter att Dead Space-serien gick i graven, med en trea som jagade populära trender istället för rymdmonster, får serien nytt liv i remake-form.

Klassika skräckspelet har fått en efterlängtad remake, med snyggare grafik och blodigare detaljer ger vi oss ut i rymden för att såga ihjäl Necromorphs.

Dead Space är en remake av ett 15 år gammalt spel som då för sin tid var populärt och skrämmande med Necromorpher som jagade en runt på skeppet USG Ishimura. Här får vi en trogen och förbättrad version som inte bara ger spelet ett ansiktslyft, utan även förbättrar och lägger till ny funktionalitet och mer bakgrundshistoria. Den här remaken är utan tvekan ett jobb av Toppklass!

Dead Space släpptes 2008, tre år efter det banbrytande skräckspelet Resident Evil 4 såg dagens ljus. Berättelsen var relativt enkel, åtminstone till det yttre. Året är 2508 – ingenjören Isaac Clarke letar efter sin försvunna hustru på det övergivna rymdskeppet USG Ishimura, som har förlist efter att ha bedrivit olagliga utgrävningar på den mystiska planeten Aegis VII. Bakom den simpla fasaden – splatter och ett otal jump scares – döljer sig emellertid en intrikat, för att inte säga litterär historia: det går att ägna timmar åt att läsa och fördjupa sig i spökskeppets annaler och vad som egentligen föranledde den fruktansvärda katastrofen. Det går även att gräva ner sig i den skumma sekten Unitology, som har sina rötter i en utdöd utomjordisk civilisation. Grafiken var strålande, och utmärktes av ett för sin tid komplext arbete med ljus och skuggor. Dead Space hade ett strålande ljudarbete; världen kändes – all död till trots – levande. Spelet sprakade, skvalpade, röt, vrålade, exploderade och kved.

Det är senhöst 2008 och jag sitter i min första lägenhet (en källarlägenhet) i Mariestad och är gräsänkling för kvällen. Jag hade detta år upptäckt att man på Gamestop (länge leve fina Gamestop!) kunde byta in sina gamla spel mot helt nya titlar. Bland flera nya spel som jag bytte till mig återfanns Dead Space, och detta bestämde jag mig för att börja spela just denna kväll då jag var helt ensam, men som en skräckfilmsfantast redan vid denna tid så var det ju givetvis inte några som helst problem. Jag dundrar igång min Playstation 3 och sitter som förstenad ända fram tills att jag stänger av för kvällen. Detta är snart 15 år sedan och således kan minnet svika mig en aning, men vad jag minns spelade jag i max 30 minuter. Jag rörde aldrig spelet mer efter den kvällen. Inte förrän jag åtog mig uppdraget att recensera 2023-års remake.